Betty Boop!

Igår kväll kollade vi på Tsunamins barn, då jag missade de på tvn laddade vi hem det & har legat på datorn ngra dagar nu.. De berättade om händelsen, förlusten, sorgen, saknaden de nya barnen.. & jag grät.. tänk om de skulle hända en själv.. man förstår nog inte hur bra man har det som har två frisk barn som mår bra & som får kärlek & ger kärlek till oss.. Man ska verkligen ta vara på varje sekund med sina nära & kära.
Vad skulel man göra om man förlorade ngt av sina barn, som de sa man skulle aldrig resa sig upp igen. Men de gör man ju.. ja fy för att begrava sitt barn, en förälder ska inte behöva göra det före en själv..

Har kikat & kollat på videos på youtube & gogglat & läst & gråtit..
än idag mår man dåligt över en sådan händelse som drabbade hela jorden.
Som kan drabbas igen när som helst vart som helst..
rikitigt otäckt, ja varje dag riskerar man att dö på ngt sätt.. ute i trafiken, i hemmet, på badhuset, ja överallt..
Vi lever ju egentligen i en fara varje dag!