Telmas födelse!

Telma föddes på en lördag, den 19 Juli 17,02 (va beräknad till den 31 juli)

Hade haft förvärkar sedan den 16, men bara på nätterna så till slut halv sex på morgonen den 19 ringde jag in och ville komma in för en kontroll för hade haft rätt såont av värkarna på natten, o de va jobbigt och sova.
Så klockan halv åtta kom världens bästa Jenna ner och tog hand om Teodor, medans svärmor kom och hämtade mig o Jimmy. På vägen in avtar självklart värkarna, så vart sur som en groda.
Kommer iaf in till förlossningen och de undersöker mig och gör en CTG, där då värkarna inte kommer alls tätt, men jag är öppen 3 cm =)... Barnmorskan jag hade då, tyckte vi skulle ta oss en långpromenad för o se om värkarna kom igång av sig själva istället för att de skulle sätta värkdropp, så vi gick till MC och käkade frukost, mkt gott va det, på dit vägen fick jag självklart mer o mer värkar o de gjorde dock ont nu, men hurtig som man är fortsatte jag o gå, och sen när vi kommer tillbaka vid tio undersöks jag igen och är då öppen 3 - 4 cm.. Jag säger då till att jag går lite till o ser om värkarna börjar på riktig.
Gick en halvtimme till, sen tillbaka igen. Då tog barnmorskan hål på hinnan o de forsade vatten =P..
sen va de bara o vänta tills värkarna kom, o de kom kan jag lova, riktigt jobbiga va de med.
Men jag höll ut.

Jimmy rymmde vid ett tiden för o hämta sina tabletter (mot hans hjärninflammation han fick efter borellian) o köpte cola, o chocklad till mig o en tidning. jag ligger i CTG en stund och sen när Jimmy kommer tillbaka har värkarna börjat mer o mer och blir tillsagd att gå mer för o se om värkarna blir tätare. Vid 14 tiden kommer narkosläkaren o sätter in EDA på mig, gör lite små ont, men ack så skönt de va efteråt. (vid detta laget tjöt jag nästan av värkarna)
Därefter får jag mer o mer värkar, uppe och går, går på toaletten eftersom jag fick dropp när jag kom in.
klockan 16 är jag öppen 5 cm, de tycker jag ska gå lite till, men jag har så ont, ÄVEN fast jag fick EDA så hade jag så ont, barnmorskan kom o klappade mig på huvudet o lugnade mig, Jimmy försökte prata med mig, men jag va så inne i mitt arbete att jag inte ville prata med ngn.. hade verkligen så ont.. barnmorskan ville att vi skulle röra på oss mer, men jag vägrade gå upp ur sängen för hade en så konstig känsla så undersöker hon mig 16.43 coh jag är då öppen 10 cm redan, jaa då va de bara o vänta på krystvärkarna sa hon, tur du inte hann upp, kunde ha blivit farligt sa hon o skrattade =).. tur jag fick en med humor, annars hade jag blivit galen =P
16.45 har jag riktigt ont och skriker nästan av smärta, så får lustgas, vilket faktiskt hjälpte då de värsta värkarna kommer, sen kommer trycket neråt, dags o börja krysta, krystvärkarna kom vid 17 och 17,02 är hon född :).. de tog alltså inte alls lång tid för mig o krysta. I journalen såtr det att flickan som glider lätt i framstupa kronbjuddning, läggs på mors mage, skriker =).. de va UNDERBART o höra henns skrika o hon va så sööööt! Såklart klippte J navelsträngen, han va bra under denna förlossning med, stöttade mig mkt och puschade mig. Vad hade jag gjort utan honom? vad hade jag gjort utan den underbara Barnmorskan jag hade?

efteråt undersöks både jag o Telma, jag sprack inget eller fick ngn bristning, vilket va underbart =)..
Telma ammas och mår bra. hade väldigt jobbiga eftervärkar men de gick ändå.

Telma vägde 3845 och var 51 cm lång.

Teodors födelse.

Natten till den 17 dec (Teo va beräknad den 29), ringde jag in till förlossningen, för nu orkade jag inte med min hepatos jag hade (en klåda) för jag kunde inte sova. Kommer nog inte ihåg sist jag sov gott heller.. så de bad mig o ta med väskan och åka in ifall de skulle sätta igång mig.

Vi kommer in
(03.10) o de ger mig ett par tabletter (två tavegyl) , och så väntar vi och ser ifall de skulle bli bättre. Så sattes jag i CTG, där såg de ju hur mkt sammandragningar jag hade o kom tätare o tätare. Fick även kalla handdukar på kroppen, men de slängde jag av mig efter en stund, De vart de ju inte bättre heller, så då bad de oss vänta till 06.30 när en jour läkare kom o skulle kolla om jag va öppen o undersökte mig, De enda jag kännde av var sammandragningar, och så undersökte hon mig o de visade sig att jag va öppen 3 cm redan och inte kännt av det, så de stack hål på hinnan, läkaren frågade om jag hört talas o negara fallet och skrattade :P..
Jimmy han vart tagen på sängen för han sov så gott när läkaren väl kom in.
så sa hon att ja idag blir ni nog föräldrar (vi som bara trodde vi skulle in på koll o sen hem) Tur att vi tog med oss alla saker ifall vi inte skulle få åka hem.

så fick vi byta rum och de satte värkstimulerande dropp och ngt på teos huvud , jag tror de va TENS för att känna av hans hjärta mm, så jag kunde vara uppe och röra på mig istället för att ligga i sängen med CTG, och strax före åtta kom den första värken. inte så kraftig, men de blev det sen, va uppe och gick, vilade, åt lite frukost, och jimmy han va med mig hela tiden. Inte för att jag va så värst kontaktbar då jag va inne i värkarna som kom mer tätt nu.
vid tio vart värkarna kraftigare (öppen 4 cm), så bad om EDA (ryggbedövning) och de va skönt, såg magen bli hård men inga värkar, skööönt. De avtog inte som de sa att de kunde göras. de ökade dosen mera och gav mig vanligt dropp. Fick gå o kissa ifall jag skulle öppna mig fort.

Sen gick tiden åt o sova mellan alla värkar , jag va helt slut verkligen.. hade inte sovit nått på hela natten och då vi kom in heller, läste tidningar o spelade kort , fick tiden o rulla iväg, drack cola och åt lite choklad. De kom in ibland o kikade hur vi mådde o hur öppen jag va då o då.
sen vid halv två kom de ett enormt tryck neråt, o lät kostigt så Jimmy sprang ut o hämtade barnmorskan , (inte fan visste jag iaf att de va krystvärkar =)) och så undersköte hon mig o ojdå sa hon redan helt öppen, släng av dig kläderna o lägg dit tillrätta och krysta när nästa värk kommer, sen efter en kvart är han född , under själva krystingarna frågade jag om jag fick trycka in huvudet igen :P en bra förlossning hade jag :).. och barnmorskorna va de bästa och jimmy som fanns vid mina sida var med underbart, Han klippte även navelsträngen. De va skönt o ha honom vid min sida, va mysigt när han fällde tårar då Teo föddes .. Tyckte allt gick så fort, men jag ska inte klaga. Super bra personal och en man vid ens sida, och fick ett friskt barn. kan de bli bättre?

fick sy tre st på en inre blyhläpp, men de släppte efter två vekors tid =).. skönt att man inte sprack ngt iaf.

Teodor vägde 3325 och var 49 cm lång!


RSS 2.0